Sámás - om att återta sitt samiska ursprung

Min morbror har svårt att förstå att för svenskar är släkten ett antal personer som man då och då måste besöka. För lappar är släkten snarare det persongalleri man kan använda sig av för att få hjälp med olika saker. Det hjälps liksom inte att statsministern är mina barns mammas systers mans kusin. Jag kan ju inte, liksom man gör i Lappland, krascha in på kökssoffan i Sagerska, sitta tyst en stund eller prata om vädret, hoppas på en kopp kaffe, bli bjuden till bordet och sedan kläcka mitt ärende.

När man kommer till en kåta gäller följande regler: Titta gärna in! Egentligen behöver man inte fråga om lov. Men man sätter sig inte på renfällarna, utan behåller skorna på och håller sig vid öppningen. Om ingen inbjudan har kommit inom fem minuter ursäktar man sig vidare och testar nästa kåta. Om man blir bjuden att komma in och sätta sig tar man av sig skorna och sätter sig på höger sida. Är man hungrig och vill bli bjuden säger man lämpligast:
- Finns det någon hamburgerkiosk i krokarna?
Eller enklare:
- Nej, nu måste jag hem och äta....................jo, jag tänkte att jag skulle hem och äta.......
Och så vidare. Eller effektivare - genom att ramla ihop i kramper:
- Aaaaooooooo. Snälla någon, döda mig. Det känns om jag blir uppäten inifrån.
Och sen låtsas man dö. Efter en konstpaus rosslar man fram att det kanske kunde hjälpa om de kan avvara några russin, en bit torrkött eller en okokt mandelpotatis.

Är man nära släkt säger man istället:
- Fram med maten, eller ska du låta din svågers kusin hungra ihjäl?
Eller artigare
- Koka kött nu faster så ska jag hjälpa dig att äta upp den.
Eller rakt på sak:
- ...
Medan man håller fram sin kåsa.

Man behöver alltså inte ringa i förväg till kåtan för att meddela att man vill hälsa på, och om det är okej, jämföra almanackor etc. I storstaden gör man inte oannonserade besök hur som helst. Lägenheten är en frizon från människor undantaget familjen. Folk som träffat folk hela dagen blir irriterade om de träffar folk när de har bestämt sig för att inte träffa folk.

Det är ironiskt att den svenska kyrkan arbetade konsekvent under hundratals år för att samla in och bränna samernas trolltrummor, när det idag tillverkas tusentals varje år för att stilla turisternas hunger efter samiska artefakter. När vi kom till Arvidsjaur och inventerade kåtan insåg jag att det saknades en trumma.

Till skillnad från många andra samhällen i inlandet har Arvidsjaurs kommun under senare hälften av 1900-talet varit väldigt framgångsrik i att locka till sig företag, myndigheter och militäranläggningar. På somrarna flockas turisterna utmed storgatan. Arvidsjaur har en slags mystisk dragningskraft som inte går att sätta ord på, men som gör att många återvänder. Det är framförallt Lapponia, Lappstaden och inlandsbanan som gör Arvidsjaur till en lapp-metropol väl värd att besöka. Arvidsjaur har också ytterligare ett triumfkort: Anna-Lisas souvenirbutik. Behöver du ränna efter varg? Här hittar du vargspjut men också lapska delikatesser, slöjd och souvenirer. Anna-Lisa har också ett stort utbud av trolltrummor.

När du ska välja trolltrumma är det viktigt att känna på skinnet. Det spelar egentligen ingen roll om det är renskinn eller något syntetiskt material, även om det är snyggare med skinn. Det viktigaste är att slaget på trumman ger ifrån sig ljud som väcker döda till liv. Det behöver inte nödvändigtvis vara kraftiga ljud, utan snarare ett slags mystiskt "gung". Lyssna på Mari Boines Vuoi Vuoi Me (hela låten) så förstår ni vad jag menar. Men lyssna inte med för stor inlevelse - risken är att ni hamnar i trans.

En trolltrumma ska egentligen inte underhålla. Trolltrumman är faktiskt en teleport, som ska föra dig till över- eller undervärlden och helst tillbaka. Bara en annan nåjd kan trumma dig tillbaka om du går vilse, det vill säga om han hittar dig bland de många världarna. I boken Samernas historia berättas det om några missionärer som kom till nordnorge på 1100-talet och fick bo hos en kvinna, där det också bodde samer. Plötsligt föll kvinnan ner till synes livlös. En av samerna försvann in i sig själv och ut i andevärlden. Plötsligt föll han ihop med blodet sprutande ur magen och dog på plats. En annan nåjd skyndade sig till undsättning, och föll ihop. Efter ett tag kom han till sans och samtidigt vaknade kvinnan, frisk och kry. Den andra nåjden förklarade att hans vän flugit in i en stör på sjöbottnen när han skulle rädda kvinnan.

Denna historia nådde så småningom Rom och man insåg att det återstod mycket arbete med missioneringen bland samerna.

Sent på natten åkte min nyköpta turist-trolltrumma fram.
- Hur trummade du på en sån här när du var kåtaägare?
Frågade jag min morbror. Jag tror egentligen att han skulle vara en duktig nåjd, om han kunde samarbeta med våra förfäder. Men som jag sa tidigare har han svårt med auktoriteter, och har svårt att underkasta sig till och med andevärlden. Våra förfäder är envisa, tjurskalliga och besserwissers av stora mått precis som vi levande lappar. För något år sedan försökte han att stämma blod, då jag höll på att förblöda i en rakningsincident. Detta fick den följden att alla jokkmokksbor som blödde vid denna tidpunkt hastigt fick se sitt blod stillat, medan jag fortfarande skulle blöda i 40 minuter. Många fick sig nog ett gott skratt i våra förfäders sälla jaktmarker.

Min morbror tog värdigt trumman och började att rabbla på lapska, medan han förde en benbit fram och tillbaka över trumskinnet. Efter ett tag, medan jag blev allt mer rastlös och funderade på att gå och hälsa på i släktkåtan bredvid, sjönk han bakåt och hamnade i en onaturlig ställning mot kåtaväggen. Jag passade på att städa undan alla matattiraljer. När jag var klar kvicknade han till och gäspade stort.
- Vad såg du?
- Två saker: det blir regn på måndag så vi kommer inte att kunna lägga taket på härbret. Sen blev jag förevisad två nya kunder i Örebro som behöver hjälp med certifiering. Jag ska ringa dom på tisdag.
- Oj! Det verkar som om gamm-lapparna tagit dig till nåder?

Morbrorn mumlade något ohörbart och la sig ner på renfällarna. Det sägs att folk blir med ödmjuka med åren, det kanske gäller för lappar också - vad vet jag? Kanske blir vi lappar till slut sams med staten och kyrkan? Till dess får lapparna fortsätta striden. Med trummor, ord och magi. Något annat hjälper inte - inte ens att Reinfeldt, låt vara helt ovetande, är Mascha själv.

Fortsättning följer...

Andra bloggar om: samer, trolltrumma, reinfeldt, Arvidsjaur, Boine

Länkar: bloggkartan.se, intressant.se