Kyrkohelg! Forts... 3 (P. Rodhe)
| I barndomen reflekterade jag aldrig över att jag var same. Jag trodde att alla fick sig sydda lappskor och hade nycklar till härbren och kåtor. Tror inte ens att jag hörde ordet same förrän långt senare i livet. Vårt kulturarv handlar mycket om lappar, eftersom icke-samer har skapat samerelaterade ord på svenska. Lappskor, lappkast och lappkok. |
Apropå lappkok så är min morbror fenomenal på att koka palt, nästan lika duktig som min mormor. Palten kokas i den buljong som bildas av kokköttets tillagning, och flottet som lägger sig överst i den heta buljongen anses vara en delikatess. Denna låter man stelna och brer på smörgås, eller smälter det igen och doppar palten i. Buljongen använder man som sky, och dessutom häller man upp det som dryck till maten. Jag berättade för min morbror att samerna brukade ge flottet till hundarna, så att dom skulle orka arbeta med renarna.
- Ja, samerna gjorde det. Inte lapparna. Vi åt upp det själva.
Sa morbrorn som om det vore det mest självklara i världen. Min morbror och många andra i Mascha-släkten anser sig vara lappar och säger sig inte veta vad samer är för nåt. Ibland blir det vildsinta diskussioner.
- Det heter ju inte "Samestan"!
- Jamen, det heter ju inte heller Lapptinget!
Och så vidare. Även i koncessionssamebyarna och samer på sydsamiskt område har jag talat med många som envist hävdar att de är lappar.
Jag har under sista tiden börjat att förlika mig med att jag är lapp. Jag protesterade alltid högljutt mot att folk ansåg sig vara lappar. Varför inte acceptera att vi har ett enda "samlingsnamn" för vårt folk - ett ord som dessutom funnits mycket länge i samiskan? Men jag har gett upp. Särskilt som det är svårt att identifiera sig med den samiska stereotypen idag. Sametingets ordförande Lars-Anders Baer hävdade i radion att det bara fanns 2500 samer i Sverige. Det var då jag förstod att jag kanske ändå var lapp. För lapparna är ju tiotusentals. Bara ättlingarna till Mascha-släktet är betydligt fler än 2000 personer idag.
Det är liksom mer kravlöst att vara lapp. Tyvärr är vi lappar är inte så intressanta ur ett antropologiskt forskningsperspektiv. Det är liksom ingen mening med att skicka en lapp till urbefolkningskonferenser i Sydamerika eller att visa upp oss för turister. Så ock? En kort, skallig och krokig tjänstemannaskogslapp utan renar som bor i Stockholm - vad är det museala värdet egentligen?
Därför har jag gett vika inför min släkt och accepterat att jag är lapp. Ingen kan ifrågasätta mig huruvida jag är lapp eller inte, eftersom jag är lapp. Som same kan du dessutom bli överklagad i röstlängden och ställd inför länsstyrelsen som ska avgöra om du är same eller inte. Dessa regler gäller inte för lappar, ingen kommer att överklaga dig som lapp. Å andra sidan finns ju inget lappting som man kan anmäla sig till. Alltså är det enklare att vara lapp.
Morbror undervisade mig hela dagen i avancerad kåta-kunskap. Detta innebär främst att hålla en militärisk ordning på alla attiraljer. Min MP3-spelare med högtalare, spelande Sofia Jannok, bannlystes direkt.
Petrus Laestadius skriver om mina förfäder under Storstämningen: Svårligen torde i verlden ett bättre nomadfolk finnas än detta. Uti deras hyddor råder, som redan förut är anmärkt, den största snygghet, som är förenlig med deras lefnadssätt. Deras okonstlade välvillja i nomadens vanliga gästfrihet och deras religiösa väsende har gjort på mig det djupaste intryck, och deras minne skall alltid vara mig kärt.
Vid middagstid fick kåtan besök av den kvinnliga delen av Same Ätnams styrelse, uppklädda i högtidskoltar. Vi bjöd på kött och palt. Trots det fina besöket började min morbror predika.
- Jag har faktiskt aldrig träffat en same. Är ni samer?
- Ber om ursäkt för min morbror - bry er inte om honom.
Flikade jag in, men försent. Diskussionen var redan igång. De tittade med stora ögon på morbrorn som satt och rörde om i paltgrytan.
- Jag fick höra talas om samer först på 90-talet. Ni ska veta att: här i lappstan bor inga samer. Vars bor samerna egentligen?
Och så vidare. Som värd kan man ju inte direkt fly. Men snart började dom skratta. Vet inte om det berodde på allmän överrumpling eller att påståenden verkade befängda.
Innan dess skulle jag till Same Ätnams kansli och hälsa på styrelsen. Jag passerade Arvas-gården där Anne och Lotta, min släktingar i Luebne, ställde ut sina fina alster - koltar, mössor och handskar. Annes man med son var där och på morgonen hade han varit ute och jagat fågel. Jag saknar det livet i storstaden, att stå mitt i ödemarken när man kliver ut från farstubron. Ofta behöver man inte gå längre bort än så för att skjuta vilt.
Laestadius säger angående marknaden på Storstämningen: För öfrigt har Arvidsjaurs-lappen något dun att aflåta, ty han är i allmänhet snäll skytt och öfvar sig dermed från barndomen.
Petrus Laestadius talade samiska flytande eftersom hans mor var same. Han uppvisar i sina journaler en stor samhörighet med "den lapska befolkningen" och fäller inte många onda ord över folket. Ändå ser han sig själv i första hand som en kyrkans man, stående utanför både det svenska och det samiska samhället. Trots att han vet att samerna kallar sitt folk för samer, använder han konsekvent ordet "lapp" utan en nedvärderande ton. Man var helt enkelt lapp på svenska och same på samiska.
Att bli same idag är ungefär som att bli adlad. Du gifter dig till same, föds till same eller blir medlem i en sameby och då blir en fullvärdig same. Min morbror skulle nog inte hålla med mig att det skulle vara ett avancemang att gå från att vara lapp till same.
- Det är ju en degradering. Jag är född lapp och kommer att dö som lapp.
Skulle han säga.
Tror jag i alla fall...
Andra bloggar om: samer, lapp, Same Ätnam, Jannok, samiska
Länkar: bloggkartan.se, intressant.se
Eftersom du gillar att ta del av historien så får du nutiden..
I nutid så fortgår protestkriget.
Håkan Mattsson Tjärkat (kusin) är vår främste krigare.
Här sitter han i mitt kök.
http://hem.passagen.se/lappbyn/hmt.jpg
Hans situation är beklämmande. Han äger flera lappskatteland som han förvärvat genom arv.
Han har renmärke och bedriver renskötsel i hägn.
Att få vara det han redan är (renskötare) förnekas honom.
Ansökan om medlemskap i samebyar avslås.
Ansökan om att starta en "ny" avslås. (se §65)
http://www.bd.lst.se/publishedObjects/10001499/020916.pdf
Håkan har inte ens rätten till nyckel, så att han kan öppna samebyarnas vägbommar för att åka till sina jaktkojor som ligger på sina urminneshävdade marker (han har vunnit rätten att ha dessa kojor i högsta instans) .
Om någon vill fördjupa sig i detta så kan man läsa boken "När staten stal marken" Håkans kapitel heter "Sverige ska hålla käften" eller något liknande.
http://www.akademibokhandeln.se/db/caweb/cc_artikel.visa_artikelkort?cartikel_id=2802695
Själv väljer jag informationsteknologi och trolltrumma för att driva kampen.
Lev väl!
/Lars-Patrik Tjärkat
Skrivet av Patrik — 03 Sep 2007, 11:36
Patrik!
Jag känner till din kusins kamp. Vad ska man säga? Vi lever i ett land där allt ska regleras, och huvudsyftet är att maximera kassainflödet till staten. Det är ju Svante Isakssons huvudtes. Staten är beredd att gå hur långt som helst i detta, till och med att förstöra livet för enskilda individer. Så länge majoritetsväldet ger sitt tysta medgivande fortsätter förtrycket av lapparna.
I kontakt med regerings- och riksdagspolitiker får jag alltid höra "Oj, det hade vi inte kunskap om" eller "vi är inte så insatta i dessa frågor". Politiken döljs liksom i ett rökmoln av påstådd okunskap. Likväl fortsätter farsen, inte minst med borgarnas nya försök att ta tag i samefrågorna - detta genom att tillsätta en enmansutredning av en helt oinsatt politiker.
Ändå tycker jag mig se ljusningar...
Skrivet av Peter — 03 Sep 2007, 12:50
...
Otaliga lappar bedriver också kampen med en tyst protest, genom att aldrig fråga om lov. Det kan man ju göra när det gäller virke, jakt, fiske, byggnationer etc.
Värre är det när staten utlyser naturreservat, kärnområden, skjutområden eller andra områden av riksintressen. För de lokalt boende är det samma sak som att bli exproprierade - utan ersättning. Inte många i Sverige reagerar över dessa övergrepp. Men exempelvis i Skåne och Stockholms skärgård börjar fler och fler erfara den makt som den svenska regeringen besitter i att beslagta ägd eller hävdvunnen mark i riksintressets namn. Detta förfarande strider mot Europakonventionen och vi lär se flera rättegångar mot staten i Europadomstolen, inte bara från samiskt håll.
På radion hörde jag häromdan en skogsägare (i Skåne tror jag) vars släkt hade brukat sin skog i generationer. Den var så välskött och vacker att länsstyrelsen ville göra det till ett naturreservat, för att skogsägaren inte skulle kunna fälla den.
- Men den är ju fin eftersom vi alltid har skött om den. Sa skogsägaren uppgivet. Inte hjälpte det. Han fick ersättning för det nuvarande timmervärdet och hans marker blev naturreservat. Nu får han inte göra något på marken. Inte kommande generationer heller.
Läs exempelvis: https://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=33919&a=778184&lid=senasteNytt_364059&lpos=rubrik_778184
http://www.vk.se/Article.jsp?article=134607
http://www.sverigesradio.se/cgi-bin/isidorpub/PrinterFriendlyArticle.asp?artikel=1563820&ProgramID=83
Å andra sidan kan man läsa motpolens argument:
http://skyddaskogen.se
När idealism står mot individualism faller den senare nämnda alltid. Jämför resurskonflikten mellan markägare och renskötare.
Att man sen tömmer hela inlandet på folk för att göra ett jättelikt rekreationsområde för - (ja, för vilka egentligen?) - det är en annan fråga som aldrig riktigt framkommer.
Skrivet av Peter — 03 Sep 2007, 16:44
...
(Vet inte riktigt varför jag halkade in på det här spåret)
Läs exempelvis detta upprop:
http://skyddaskogen.se/upprop/
Och läs med de här ögonen: Sverige stal samernas mark och gav bort den till halvstatliga bolag, som har skapat vidsträckta kalhyggesöknar, avverkar naturskog och gör miljardvinster i inlandet. Övrig mark har man gjort till skjutområden, vattenregleringsområden och gruvområden.
Samer fick tilldelat små hemman, ibland med mindre skogsbestånd, när de tvingades att bli bönder i och med avvittringarna. Detta sköter dem exemplariskt, och investerar för sina kommande generationer.
Sen för att en göteborgare vill titta på vridna stammar och lapptickor någongång i sitt liv, tar man marken igen och tvingar samerna från sina gårdar eftersom de inte ens får bryta en kvist på sina marker?
Har majoritetsväldet verkligen rätt att bestämma sådant som får så stor konsekvens för de familjer som drabbas?
Skrivet av Peter — 03 Sep 2007, 17:02
Sååådan ääär kapitalismen ....
Ooootack ääär den aaarmes lööön ...
Skrivet av Patrik — 03 Sep 2007, 17:13
Vad är ett lappkast, mot en lapprast?
Ett par lapp-skor mot ett par lappskor?
Ett lappkok, mot en lapp---?
Vad har Jukkmokk som ikke pulecirkeln har?
Guovdageainnu som inte kåta Reino har?
Byter inte Tana bru, mot din taniga fru.
En sam gär ingen fluga förnär, två sam är mest till besvär, tre sam är ett fall för mitt gevär.
Skrivet av Pieti — 03 Sep 2007, 22:30
Diktrecension (P. Rodhe)
Har ingen aning vad jag ska kalla denna bisarra poesi. Ville först ta bort den helt. Men då skulle ju världen gå miste om den. Jag censurerade den istället något - inte för att jag är pryd men vill inte att min sida ska dyka upp på såna sökord.
Jag har hört värre, men får väl medge att den innehåller en viss finess, och ger ett skimmer av mystik kring författaren Pieti. Det finns dock en rasistisk underton men eftersom diktaren ger ett intryck av att vare same själv upplevs samtidigt ett sting av ironi.
Skrivet av Peter — 03 Sep 2007, 22:42
Efter denna totalsågning av kulturrecensenten Peter Rodhe söker jag upprättelse och ger härmed kvällens andra dikt, insprired av svenskallmogens bruk av substativet sam (en sam, flera samer, ni fattar va?)
EN SAM
En sam är aldrig ensam,
två samer inte alltid tvåsam.
Samma samer inte alltid sams.
Sam Simma har summit,
hinna, han, hunnit.
Sara Sara och Sunna Sunna,
samer kan man försumma.
Inga Inga, kan samer tvinga,
men en sam är inte stark,
två sam lämnar inte sin mark,
tre sam ger storsvensken spark.
Skrivet av Pieti2 — 03 Sep 2007, 23:07
...och fortsätter i samma goda anda med en limerick...
A holy man from the land Down Under
made his mission waiting for a wonder
In eternal time for God's hand to say
that the colonizers must go away
But in sky rumbled neverless no thunder.
Skrivet av Pieti3 — 03 Sep 2007, 23:09
Ieddne meddelar via MRG från Guorbak...
det heter "hinna, hanN, hunnit"
och "never less", inte "neverless".
Ållo gijto ieddnej, stor tack framför allt för stävjandet av sam-skrivningar av ord.
Skrivet av Ieddne åhpat — 03 Sep 2007, 23:19
Pieti!
Dikten i inlägg 8 är fullkomligt lysande! Den första delen sammanfattar det samiska kynnet, utan att förenkla och steretypisera. I mellanspelet skrattade jag högt, så att jag nästan väckte barnen. Men allra bäst är slutet. En poängfull final där man vill primatvråla rakt ut i svenskbygden här i Solna.
Skrivet av Peter — 03 Sep 2007, 23:49
Ållo buorre!
Kommer vi att se sam-poesin mer i framtiden? Ska erkänna att jag var misstänksam först, men inser att ett helt nytt poesi-fält är på väg att öppnas.
Och det var här det skedde, liksom uppropet mot sam-skrivningar.
Återkom gärna, lovar att recensera med helt nya ögon. Den bästa lägger jag ut som ett eget inlägg.
Skrivet av Peter — 04 Sep 2007, 00:17
Ahaaaa, funderade just över skillnaden mellan samer och lappar. Märkligt med denna rasism som ska finnas överallt. Inte bara mellan olika färger, utan även mellan grupperingar i samma folkslag. Varför ska alltid några sitta på höga hästar? Varför ska resten få kräla i dyn?
Själv har jag ingen tillhörighet alls. Mamma är sladdsvensk (dansk, men född i Sverige), min pappa har okänd nationalitet och själv är jag då nästan andra generationens invandrare med mörkt hår, bruna ögon och svenska som första språk. Jag tillhör varken svenskarna eller invandrarna. Apropå ingenting...
Tänk vad konstigt det kan bli... :)
Skrivet av Sandra C — 04 Sep 2007, 09:15
Ja, den där Pietis dikt var verkligen bra.
Skrivet av Ville — 04 Sep 2007, 17:28
Sandra!
Vi är väl alla ett genetiskt hopkok :) Intressant...okänd nationalitet?.
Ville!
Jag blev först överrumplad. Sån poesi får inte slängas i ansiktet på en hur som helst, kan vara riktigt farligt. Men nu har till och med hans första dikt "växt på mig".
Skrivet av Peter — 05 Sep 2007, 00:23
Är helt ledbruten efter att ha studerat poesitekniken under min tågresa till Göteborg och tillbaka. Jag har förstått att det måste ingå norska och lulesamiska. Men annars känns det som jag faller fritt, får inte till samma flyt och frimodighet. Nåväl, här är mitt bidrag:
En sam sa varg
Men Gahti blev arg
Som sam se kan det ikke ske
att en blir två som sen blir tre
I Vuodna finns ju örn
Järv, Bjärv och Björn
kanske moarrás bena
där sam sköt den ena
tyst blev den andra och två sam fick vandra
tre sam nu fyra sen sköt dom en myra
Nu sam var fem
och bar bytet hem
Koka varsin kotte
det blev ju tjuohte
En sam han svalt
Två sam koka palt
Tre sam svor och åt upp allt
Skrivet av Peter — 05 Sep 2007, 01:12
Oappá meddelar att det flyter bättre med
"En sam svalt"
Hivás - oappá
Skrivet av Oappá — 05 Sep 2007, 02:38
Jo, men det är just därför det är så märkligt med all rasism... Finns det någon som är helt "renrasig" någonstans?
Ja, eller, typ okänd... Lång historia som jag inte tänker tråka ut dina läsare med :P
Skrivet av Sandra C — 05 Sep 2007, 09:26
Det beror ju på hur man definierar "renrasig" men nej. Till och med Sverige, som anses vara "homogent" är ju befolkningen en salig blandning av jägar- och jordbruksfolk som vandrat in från alla väderstreck.
Du får berätta nån gång!
Skrivet av Peter — 05 Sep 2007, 09:38
"Renrasighet" = grav inavel. Har aldrig förstått vitsen med det hela, varför det skulle vara så åtråvärt
Skrivet av Mikael — 05 Sep 2007, 12:10
Hehe
Skrivet av Peter — 07 Sep 2007, 23:10