Sámás - om att återta sitt samiska ursprung

Norrlänningar har mycket svårt att förstå hur man i ena stunden betalar en miljard för en lägenhet men i den andra knappt har råd att gå på Mc Donalds. I en storstadsbudget måste man lägga till flera poster som är betydligt dyrare än i Norrlands inland, bland annat parkering, utjämningsskatt, busskort och trängselavgifter. Förutom detta finns inte samma informella byteshandelsekonomi, utan man får snällt betala bilmärkesverkstäderna hela servicekostnaden inklusive moms, för virket med moms och en astronomisk marginal samt för bär och kött packade i små plastförpackningar som färdats över Atlanten i båt.

Som stockholmslapp står man också allra längst ner i lapphierarkin. Folk i inlandet blir lätt uppretade när det kommer samebymedlemmar som bor i Stockholm, åkande i en flott Mercedes, och kastar i ett nät i deras förfäders sjöar som de själva inte får fiska i eftersom de själva inte är samebymedlemmar.

Ett liknande exempel är undertecknad som äger ett härbre och en andel i en kåta i Arvidsjaurs lappstad, trots att jag bor i Stockholm. Den nuvarande ägarstrukturen för kåtan är dessutom omtvistad, och egentligen skulle den delas i 453 delar mellan alla luebneättlingar. Men när den gamla kåtan revs och byggdes upp på nytt för några år sedan fanns det helt plötsligt bara två ägare kvar - de som hade byggt den. Nu är äganderättsförhållandet föremål för het debatt i släkten.

Det som är ironiskt idag är att det tar betydligt kortare tid för mig än mina förfäder att ta mig till kåtan och härbret. De fick vandra över fyra mil från Luebnejaur med barn och packning, något som tog två dagar inklusive släktbesök på vägen. För mig tar det 2,5 timmar. Jag ser det därför som en förmildrande omständighet att jag lever i exilen. Idag kan vi lappar bo var som helst.

När svenska präster och handelsmän färdades utmed stigar i skogslandet fanns särskilda "suptallar", där man stannade och tog sig en hutt. Petrus Laestadius berättar i sin journal att lapparna inte behövde dessa tallar för att ta sig en rackare, utan var fria att göra det lite varsomhelst. Under Storstämningen fortsatte drickandet. Handeln inleddes alltid med att borgaren från kusten bjöd samen på en hutt (pourist-kokse, välkomstsupen). Därefter skulle borgaren ge samen en pryl, små vejsa. Det kunde vara en sax eller en kniv eller liknande.
- Var har du hittat den kniven? Jag skulle tälja bättre med en kotte!
- Fint järn från Ryssland. Du får den.
- Dra åt skogen! Ingen vill ha den där rostiga skeden. Jasåjaha? Är det en kniv...
Ja, och så vidare. När samen hade accepterat att ta emot en pryl, och att handla med borgaren, hämtade han kokkött till honom. Men innan detta överräcktes var borgaren tvungen att bjuda på en jättesup.

- Se här vilket fint kokkött du får, ge mig nu en jättesup!

-För dom där magra bitarna? Far åt skogen!

- Det var bara för att du var så snål med små vejsa.

Och så vidare. Efter detta började själva handeln, och borgarna var främst ute för att köpa renskinn. Men i Petrus Laestadius journal berättas det även att dun var en eftertraktad vara i 1830-talets Storstämning. För varje skinn som borgaren köpte måste han ge försäljaren en åses-kokse, handelssupen.

När skinnen var slut, hällde borgaren upp ett halvt stop brännvin eller liknande i en tennflaska. Därefter anslöt försäljaren till sin släkt i någon kåta. De vittnen som tålmodigt stått runt handelsspektaklet fick sig nu också brännvin, som slogs upp i deras kåsor.

Nu började den egentliga festen, med mat och jojk. Framåt kvällen föll samerna i armarna på varandra, i gråt och tandagnisslan, efter sorgliga wuolles om släktöden, rensvält och bortgångna förfäder. Eller glada wuolles som hade samma effekt: menniskan framlyser helt oförborgad. Sa Petrus Laestadius om de festande samerna.

I mitt härbre från 1794, byggt 35 år före Petrus beskrivning av Storstämningen, hade det under vintern varit besök. Gästen hade tyckt om en gammal spånskiva ovanför dörren, och det låg flisor i drivor över hela golvet. När jag hade sopat en stund upptäckte jag hyresgästen. Han hade lagt sig under en av sängarna och under vintern somnat in för alltid. Jag gnolade en hemsnickrad wuolle över hans sista öden i härbret och bar värdigt ut honom i solen med hjälp av sopskyffeln.

Låh loj li lå-ah
Låj å lå-ih lå-emh
Den stackarn svalt ihjä-äl
hitta inte hem
Nej åh-lå-ah-ih-lah
nu bärs den stackarn u-ut
för alltid ska han vi-la
Låh loj li lå-va-ähn
så pälsen din ser u-ut
min kära lilla vän

Och så vidare. Några hörde jojken på långt håll och deras ögon tårades bara av att höra dessa avlägsna sorgsna toner. Tur att ingen hörde den på nära avstånd. Då hade de nog brutit samman och skakat av förtvivlan.

Där låg han i alla fall hela helgen till allas beskådan eftersom jag glömde bort honom. Ekorren syns längst bort i hörnet i bilden i Piteå-tidningen. Den som står i förgrunden är jag - och tro mig, när bilden togs var jag spiknykter även om det ser ut som om jag har ätit ett dussin röksvampar.

Senare på natten skulle jag höra andra slags jojkar. En renskötare kom in i kåtan och jojkade om en älg som han skjutit. Men när han kom fram till den prickade älgen visade den sig vara en tjidtjak-lapp. Resten av jojken gick ut på att gräma sig över detta, över olyckan att inte få med sig älgkött hem. Jag undrar om Kikkejaure-samerna har något otalt med dessa, eller om det är med fjällsamer och skogssamer som med norrmän och svenskar?

Klockan-tre-jojken är en användbar jojk som jag kan avslöja här. Jag kan själv inte använda den eftersom jag redan är gift men ger den gratis till alla andra giftaslystna:

Låj - å - långo - lej
Vilken tur ja' träffa de-ej
Lej - aj - långo - lova
Ska du gå och sova?

Låj - å - långo - lej
Jag vill gärna kyssa de-ej
Lej - aj - långo - lova
Kanske du ska sova?

Låj - å - långo - lej
Kom och kryp här ner hos me-ej
Lej - aj - långo - lova
Eller ska du sova?

Låj - å - långo - lej
De är varmt och skönt hos me-ej
Lej - aj - långo - lova
Vill du med mig sova?

Låj - å - långo - lej
Lej - ajlångo - lej - ailådna
Lej - ajlångo - låd - na
Lej - ajlåha - låå - ah

Låj - å - långo - lej
Låj - ajlångo - lej - ajlådna
Lej - ajlångo - lova
Ska du gå och sova?
Vill du gå och sova?

Och så vidare samtidigt som man eldar som sjutton i kåtan, för att göra det rejält hett.

Fortsättning följer...

Andra bloggar om: samer, miljonär, lappstaden, jojk, kåtor

Länkar: bloggkartan.se, intressant.se