Sámás - om att återta sitt samiska ursprung

När man inte har något att skriva eller berätta kan man alltid svamla. Svammel – eller Woáller – är en uråldrig underhållningsform som fanns långt innan Hasse och Tage eller Killingegänget kom till. I min släkt svamlas det en hel del, men behöver väl inte vara särskilt samiskt egentligen.

Exempel på Woáller: Min morbror snubblade på en sten och ramlade när vi skulle till älven och fiska. Då vi kom fram märkte han att kniven var borta. Vi började då att fundera 1) var morbror hade kraschat och 2) om kniven kunde finnas på olycksplatsen. Vi fann till slut platsen och kniven låg kvar där, men vi hittade också hans bilnycklar. Denna historia är ju inte särskilt märkvärdig och när vi berättade den lät det istället såhär: Morbror ramlade nerför hela berget Gåbdestjavelk, och klarade sig utan en enda skråma, efter att jag hade återupplivat honom. När vi kom fram till älven upptäckte vi att han var naken, förutom att kepsen satt kvar. Vi började fundera varför kepsen hade klarat sig kvar på kroppen och tillsatte en haverikommission som skulle utreda detta. Utefter hela berget hittade kommissionen saker som ramlat av, ryggsäcken, kläder, skor och allt annat och märkte ut dessa noggrant med röda flaggor för att följa morbrorns färd nedför berget. Utredningen fick dock snart läggas ner då det visade sig att morbror aldrig i sitt liv tagit av sig kepsen, och ingen i kommissionen lyckades slita av den utan att skalpen hade följt med.

Fiskehistorier ska per definition skarvas, men varför nöja sig med bara lite?:

Jag och morbror fiskade vid Granträsket. På tredje kastet högg det till så att jag nästan åkte i vattnet. Upp ur vattnet reste sig en väsande och ofantligt stor gädda som knappt fick plats i sjön. - Låt den vara i vattnet nu en stund! Vrålade min morbror. Den slet och drog och kämpade med förtvivlan. Till slut kom den in på grundare vatten och började tröttna. Morbror ropade till mig att hoppa ner i vattnet och slå ihjäl den. Jag fick endast fatt på en liten kvist och hoppade ner bredvid den. Det blev en lång kamp medan jag slog den med den lilla pinnen. Ett tag var den nära att dra ner mig i djupet, men jag lyckades hålla tag i en tall nära strandkanten.
- Sluta smiska gäddan och ta den här! Han skickade mig en påk som han hittat inne i skogen. Jag siktade och drämde till den mitt emellan ögonen. Stjärten slutade att slå, och lämnade en skummande yta över hela sjön. Så slutade storgäddans dagar på Granträsket. Men innan dess hade hon lämnat efter sig en klibbig gele på undersidan av ett näckrosblad fylld med tusentals gäddägg, varav tre stycken senare skulle växa sig lika stora som sin mor. En av dessa välte senare omkull en hel båt med inspektörer från domänverket som försvann ner i djupet och syntes aldrig mer, trots omfattande eftersökningar.

Vi ställde till med en skogsbrand för att halstra den, och sedan grävde vi ner Gäddskelettet till framtida arkeologiska utgrävningar för att hängas upp i taket på Naturhistoriska Riksmuseet.

Ja, nu kanske ni förstår principen. Kom ihåg att Woáller kan missuppfattas i vissa sammanhang, exempelvis vid jobbintervjuer eller vid politiska toppmöten. Det finns visst tillfällen då man bör vara allvarlig. Börja försiktigt med att svamla ett par gånger i veckan, och öka gradvis. Om det efter ett tag är svårt att återgå till att bli allvarlig igen bör du avstå från svamlet i två veckor och sedan ta det lite lugnare. Efter ett tag kommer du att lära dig att spela allvarlig trots att du i din helhet har blivit en svamligare person. Svamla på!

Andra bloggar om: svammel, Harnesk, samer, domänverket, gädda

Länkar: bloggkartan.se, intressant.se