100, 500 eller 1000 år? (P. Rodhe)
|
|
Vad som är förvånanande med denna debatt som uppstått är att den inte faller till föga för samiskt martyrskap. Forskare står upp för sina åsikter om att behålla samlingen intakt. Det är en fantastisk chans för samerna att få en livvaktig debatt, och få fokus på förtryckets historia och på sin egen sak.
En av poängerna är att man ur ett idéhistoriskt perspektiv inte behöver betrakta vetenskapsmännen under rasbiologins historia som rasister. De arbetade med utgångspunkt från den vetenskapliga kultur och de strömningar som fanns vid den tiden. Det handlade om att samla, samla, samla. Och sedan försöka se mönster och dra slutsatser utifrån alla objekt. Rasismen kommer först med den enskilda individens värdering huruvida han eller hon är förmer än den andre på grund av sin ras.
Problemet med denna utgångspunkt är väl att rasismen var starkt utbredd i Sverige och folk i maktpositioner verkligen ansåg sig utgöra en överlägsen ras.
Flera av forskarna ville skilja på områdena kränkt människa idag och intellektuell debatt kring vetenskapens principer. Alltså försökte man föra bort detta ur den debatt som skulle följa. De hade en poäng där - det måste finnas forum där man utan starka känslor kan diskutera de etiska principerna intellektuellt.
Ändå kändes det lite väl kliniskt rent att endast höra de vetenskapliga reflektionerna över rasbiologins historia och värdet av samlingarna idag. Människorna saknades på något sätt. När frågestunden startade fanns en och annan som upprördes över detta faktum. Något som saknades i debatten var frågan när en mänsklig kvarleva anses vara ett vetenskapligt objekt och inte en människa. 100 år? 500 år? 1000 år?
Mitt sökande efter dokument kring min mormors bror, som fördes till Värnamo som barn och avled efter några års vistelse, har ju hittills varit resultatlös. Inte ens en grav finns. Jag ställde frågan om hans hjärna eller skelett kan återfinnas i samlingarna.
Jag förstod svaret som att han mycket väl kan finnas där, och att han i sådana fall ska kunna hittas i förteckningen. Alltså är det till att fortsätta leta efter den försvunna släktingen.
Ville Söderbaum ifrågasatte huruvida alla kvarlevor verkligen hade ett känt ursprung eller inte. På detta fick han inget bra svar.
Men det är värt ett försök i varje fall. För mig handlar det inte om samernas syn på döden, att göra mig till samisk martyr eller att samiska kvarlevor av princip ska föras tillbaka. För mig handlar det snarare att komma till botten med hur f-n man behandlade människor på den tiden. Oavsett etnicitet.
Om inte insamlandet skedde under godtagbara etiska principer har vetenskapsmannen förverkat sin rätt till materialet. Sen är frågan hur lång tid det ska gå innan han får tillgång till det igen. 100, 500 eller 1000 år senare?
Länkar: bloggkartan.se, intressant.se
Två tankar:
1. Tycker du har fångat och sammanfattat den debatt som var bra.
2. Din slutidé, att materialet ska deponeras en viss tid, innan vetenskapsmannen åter får hantera den, den förstår jag inte riktigt poängen med. Redan efter drygt 50 år, är troligen just den vetenskapsman som betedde sig oetiskt ju säkert död själv. Så det där med att förverka sin rätt på grund av oetiskt beteende får ju ingen praktisk betydelse. Om man inte menar att forskarna som ett kollektiv ska bestraffas för den enskilde forskarens etiska övertramp.
Då måste det vara viktigare att lägga fokus på hur länge den döde betyder någonting för nu levande släktingar. Så länge det finns släktingar som "känner" den döde och som vill ha en grav att hedra den döde vid, är det kanske också självklart för vetenskapsmannen att släppa sitt material (eller borde åtminstone vara det). Men kanske ännu viktigare att göra det så länge det i arbetet med att försona sig med den historia som varit känns viktigt för människorna idag att man som symbolhandling återupprättar kränkta kroppar (till exempel kränkta samer).
Det är väl också mycket det som känns fel i forskarnas resonemang. Rent logiskt är ju en död kropp inte längre en människa. Men det handlar inte bara om logik. Det handlar om symbolhandlingar, försoningshandlingar. Det handlar om att Försoning måste få vara viktigare än Forskning! Och om att ett skelett som använts i försonande syfte inte har gått till spillo.
Efter djupa kränkningar kan kraftfulla försoningshandlingar vara nödvändiga för folkhälsan, lika nödvändiga som medicinsk forskning.
Skrivet av Lena Nilsson — 20 Apr 2007, 08:58
Lena!
Tack för dina synpunkter! Med mitt sista stycke menar jag hur principerna måste se ut från och med idag. Bakåt i tiden finns det väl en viss preskriptionstid.
Jag håller med att symbolhandlingen gentemot samerna, att överlämna samiska kvarlevor, är enormt viktig för oss, och skulle visa på en ytterligare ursäkt till det samiska folket.
När det gäller jag och min släkt, som eventuellt drabbade, menar jag att det är skiljt från den nuvarande samiska debatten. Den rör ju bara oss.
Skrivet av Peter — 20 Apr 2007, 09:32
Bra kommentar, att människorna saknades. Det är väl det naturvetenskapliga idealet: vetenskap som är höjd över det personliga intresset, de personliga åsikterna, rasismen... vad det vara månde.
När du skriver att du är intresserad av hur f-n man egentligen behandlade människor på den tiden, lyfter du det från en personlig nivå och upp på någon sådan "idealisk" nivå. Det är naturligtvis lättast att prata med bönder på bondska och med de lärda på de lärdes språk... Men det vore ju också intressant om det personliga kan vävas in i det vetenskapliga: om den personliga historien kan få full betydelse också i ett vetenskapligt sammanhang.
Och jag håller med Lena om att försoning borde vara viktigare än forskning. Resultatet blir väl då att de skallar som är klassificerade och har levande släktingar som bryr sig får skallarna. Och att resten lämnas kvar i stället för att lämnas till den samiska communityn... Eller?
Skrivet av Ville — 20 Apr 2007, 14:22
Ja. Att Knut försvann var ju bara ett av symtomen på ett sjukt samhälle. Min släkt blev ju av med allt - marken, renarna, språket. Inte ens barnen var fredade. Männen blev alkoholiserade och kvinnorna fick slita ensamma på gårdarna. Till sist flyttade allihopa, fanns inget kvar. Därför tycker jag som du att det skulle vara mycket intressant att lyfta fram personliga historier ur ett vetenskapligt perspektiv. Det är det enda sättet att förstå omfattningen och hur folk drabbades - och vilka sår som finns än idag.
För mig så finns det en subjektiv tidpunkt då skelettet inte kan anses vara en människa - dvs någons vän eller släkting. Självklart är det viktigt för forskningen att dessa kvarlevor kan bidra till förståelse hur man levde förr.
Men som Lena säger - försoning är viktigare än forskning. Vi som lever här och nu måste få bestämma i första hand. Många har blivit kränkta personligen men det finns naturligtvis också en kollektiv kränkning av det samiska folket. Detta kan vara ett av många plåster som måste läggas på såren från förr.
Skrivet av Peter — 20 Apr 2007, 15:25
Tyvärr kunde jag själv inte närvara på seminariet. Däremot blev jag inte förvånad då jag läste att i panelen fanns inte en enda same med. Som vanligt är det inte intressant att lyssna på samiska synpunkter i frågor som främst rör oss själva. Att ge en allsidig spegling där alla berörda får komma till tals borde vara ett minimikrav. Särskilt samerna borde väl få ge sin syn på värdet av samlingarna och värdet för det samiska kollektivet att få begrava kvarlevorna. Det handlar inte minst om respekt för de döda och för de levande.
Skrivet av Mika-Hilda — 24 Apr 2007, 22:08
Tyvärr kunde jag själv inte närvara på seminariet. Däremot blev jag inte förvånad då jag läste att i panelen fanns inte en enda same med. Som vanligt är det inte intressant att lyssna på samiska synpunkter i frågor som främst rör oss själva. Att ge en allsidig spegling där alla berörda får komma till tals borde vara ett minimikrav. Särskilt samerna borde väl få ge sin syn på värdet av samlingarna och värdet för det samiska kollektivet att få begrava kvarlevorna. Det handlar inte minst om respekt för de döda såväl som de idag levande, släkt eller ej med mänskliga kvarlevor - som ju är mera än forskningsobjekt.
Skrivet av Mika-Hilda — 24 Apr 2007, 22:11
Mika-Hilda!
Tack för kommentaren!
Lite konstigt var det, men jag antar att målet med diskussionen var att endast beröra det vetenskapligt, och inte blanda in de känslor som väcks hos det samiska folket.
Ändå kunde jag, med flera, inte låta bli att beröra de bakomliggande mänskliga tragedierna som lyste med sin frånvaro.
Jag tror att denna debatt kommer att fortsätta, och samerna kommer att få säga sitt flera gånger. Inte minst för att forskarna anser att samlingen är värd att försvara för framtidens forskning.
Skrivet av Peter — 24 Apr 2007, 22:30