Sámás - om att återta sitt samiska ursprung

Stadssamen har ofta tre till fyra visten som han flyttar mellan. Huvudvistet är ofta beläget utanför staden med närhet till skog och mark. Stadssamens årscykel är som följande: Vintertid förflyttar samen sig varje morgon in mot staden. Förflyttningen sker ofta till fots men delvis också med tåg, buss eller tunnelbana. På vägen stannar han ibland och tar en latte med sig. Stadssamen är fenomenal på att orientera sig på gator och torg och söker med lätthet upp sitt andra viste där han eller hon har en enkel plats att utföra sin huvudnäring på. Platsen består av olika slags hjälpmedel som gör att stadssamen kan kommunicera med andra, och på så sätt kan hitta lämpligt folk att bedriva handel med. Den enda vara som stadssamen har till försäljning är sitt eget kunnande men är dock ofta en uppskattad förstå-sig-påare bland det övriga stadsfolket.

Under hösten byter stadssamen varor med renskötande samer. Stadssamen får renkött och renägaren får pengar. Stadssamen blir under vintern tröttare och tröttare och mer och mer dämpad. Detta beror på bristen av att vara utomhus den korta ljusstunden och att inte få röra sig i skog och mark. Allt medan förflyttningarna pågår dagligen mellan vintervistena. I februari blir dagarna längre och längre och stadssamen börjar nu sakta att vakna från vinterns slummer. Vintern har påfört stadssamen en rubbad dygnsrytm och förtvinade muskler men den annalkande våren innebär att krafterna snart kommer tillbaka. Det är nu som stadssamen förflyttar sig och sin familj långt norrut, till att äntligen släppa barnen ut till de snötäckta marker som skänker dessa så stor glädje. De vuxna stadssamerna kan nu med skoter eller skidor förflytta sig fritt i markerna, och laga mat ute i det fria.

När sommaren kommer färdas stadssamen några mil utanför staden, där han har sitt sommarviste. Här släpper han barnen på grönbete och sätter sig själv framför solen med en låda vin. Mot höstkanten, eller när boxen är slut, samlar stadssamen ihop sina barn. Skiljningen går till så att han går till sin sydliga granne. Där skiljer man på nordliga barn och sydliga. Han tar med sig de nordliga barnen till sin nordliga granne, och skiljer ut sina egna barn. Ja, och så där pågår det några dagar tills alla barn är tillbaka i hans ägo och alla hans grannar har fått tillbaka sina ungar.

När hösten faller på återigen lämnar han barnen i ett speciellt skötesystem och han blir då ledig från dessa och kan ägna sig åt sin huvudnäring. Kanske färdas han på egen hand norrut, för att samla bär, fiska eller jaga inför vintern, men rör sig ovant i skog och mark. Denna terräng är för stadssamen tämligen oplan, och erbjuder aldrig rulltrappor då det går uppför. Dessutom är skyltningen var bär, vilt och var han själv befinner sig mycket dålig i skogarna varför stadssamen ofta blir desorienterad, Sedan räddningshelikoptern uppfunnits har livet förenklats betydligt för stadssamens liv i skogarna och i fjällen. Dagligen blir han också från skogarna jagad hem av björnar, mygg och köttätande växter som snabbt förstår att han inte är från trakten.

Ja, det är lite kort om den stackars stadssamens liv genom årstidernas växlingar. Trots att han gör en del silver på sin huvudnäring är alla dessa väck vid månadens slut.

Mitt förslag är att EU går in med några miljarder till stöd för denna osynliga folkgrupp med alla dess näringar. Många av dessa saknar till exempel en 42’’ bredbilds-tv och andra viktiga attribut som behövs för att leva och bli accepterad i storstaden.

Andra bloggar om: samer, EU, stad

Länkar: bloggkartan.se, intressant.se